Vår omfattande användning av oljebaserad plast är ett av vår tids stora miljöhot. Nu har mikroplaster till och med upptäckts i mänskligt blod. Vårt plastberoende är även ohållbart utifrån ett geopolitiskt perspektiv. Ryssland och auktoritära stater kontrollerar en stor del av råoljan som är råvara för nästan all plast. Konsekvenserna är tydliga och vi ser skenande råoljepriser som nu spiller över på plastpriserna. Samtidigt är okunskapen stor kring vilka produkter som faktiskt innehåller plast. Regler och definitioner är inte heller tillräckligt tydliga. Bland annat slänger vi engångsprodukter som komposterbart matavfall, utan att vi vet att de innehåller plast. Men alternativ finns.
Ett viktigt steg i utvecklingen mot en plastfri framtid togs under FN-mötet i Nairobi tidigare i år, där Sveriges miljöminister Annika Strandhäll deltog. Mötet har beskrivits som ett av de mest framgångsrika någonsin med ett historiskt globalt avtal för att stoppa nedskräpningen av plast. Trots det återstår mycket att göra.
EU är den region som genom sitt plastdirektiv visat vägen för att minska nedskräpningen med plast. Samtidigt glömmer man bort den ”dolda plasten”. EU:s plastdirektiv samt regler för komposterbarhet bortser nämligen från de plastbaserade bindemedel som gömmer sig i mängder av produkter.
Kaffefilter, våtservetter, snuspåsar, matförpackningar, blöjor och bindor. Listan kan göras lång med engångsprodukter som kan innehålla dold plast. Dessa engångsprodukter görs av så kallat nonwoven-material. Det är ett cellulosabaserat material som är ett mellanting mellan papper och textil. Fibrerna i nonwoven binds ofta samman med hjälp av bindemedel, nästan alltid gjort av icke-nedbrytbara plastpolymerer.
Kemiskt bundet nonwoven innehåller vanligtvis cirka 10–30 procent fossilbaserade plastbindemedel. Totalt används flera hundra tusen ton plastbaserat bindemedel årligen för tillverkning av produkter som används en gång och sedan slängs. När vardagsprodukter som dessa hamnar i naturen bryts cellulosan ner men kvar blir plastpolymererna. Plasten ansamlas på så sätt i mark, hav och åkrar med långsiktiga konsekvenser för allt liv på planeten.
Engångsartiklar vilka vi alltså tror är biologiskt nedbrytbara, bidrar i själva verket till att ekosystemet fylls på med mikroplaster. Ett skrämmande exempel är de jordbruksdukar, odlingskrukor mm, märkta som komposterbara, vilka används inom jordbruket. Dessa innehåller fossilbaserade plastbindemedel och gör att det årligen plöjs ner 1 500 ton plast i EU:s åkrar. Fortsätter vi så här riskerar vi att våra åkerjordar och framtida generationers källa för livsmedelsförsörjning blir obrukbara.
EU måste därför ta ytterligare steg och rätta till misstagen i plastdirektivet för att begränsa den dolda plasten och inte sätta käppar i hjulet för nya biobaserade och biologiskt nedbrytbara innovationer. De viktigaste punkterna är:
- Ändra EU:s plastdirektiv. Idag är flera nonwoven-material som innehåller 10–30 procent fossila plastbindemedel ej klassade som plast enligt EU:s plastdirektiv (SUP) och likställs därmed med nonwoven innehållande 100 procent biobaserade och nedbrytbara alternativ. Förordningen måste därför ändras så att de biobaserade och biologiskt nedbrytbara lösningarna som i dag börjar finnas på marknaden inte likställs med plastalternativen.
- Justera komposterbarhetskriterierna. Engångsartiklar som till exempel kaffefilter eller servetter, får i dag märkas med ”komposterbar” fast de innehåller upp till 10 procent plast. EU:s regler för komposterbarhet (i enlighet med standarden EN13432) måste ändras så att konsumenter tydligt får veta om produkten innehåller icke-nedbrytbar plast och därmed är 100 procent komposterbar eller ej.
- Ändra definition för plast. Idag definieras alla polymerer där minsta kemiska förändring gjorts som plast, även om de är framställda av 100 procent biologisk råvara och är 100 procent nedbrytbara. Det innebär att till exempel glass eller ett stekt ägg definieras som plast enligt EU:s plastdirektiv. Detta måste ändras så att definitionen för plast endast gäller polymerer vilka inte är 100 procent biologiskt nedbrytbara, vilket ju är syftet med plastdirektivet.
Vi i Sverige är världsledande på att utveckla biobaserade och biologiskt nedbrytbara alternativ till plastbindemedel. Vi bör göra det vi kan för att begränsa mängden plast som av slarv, okunskap och bristande regelverk ackumuleras i mark, hav och åkerjordar.
Tillsammans med EU måste vi se till att det blir lättare för konsumenter att göra hållbara val, öka motiven för industrin att ställa om och minska oljeberoendet samt påskynda användningen av de plastfria innovationer som utvecklas. Nairobi-mötet var viktigt steg mot en hållbar framtid men vi kan inte stanna där. Sverige borde ta på sig den gröna ledartröjan i kampen mot den dolda plasten.
Mårten Hellberg
VD, OrganoClick
Maria Wennman
FoU-chef, OrganoClick
